För tredje året i rad tog ÖIF hem Askecupen. ÖIF som vunnit mycket på att vara så samspelta förr om åren kom nu till spel med ett halvt nytt lag och därav kändes det lite ovisst när turneringen drog igång. Men detta skulle visa sig bli en kanoneftermiddag, från det att Alven sågade sina förra adepter i omklädningsrummet (vi bytade om i samma omklädningsrum som Hörby) tills det att kapten Hannes höjde bucklan i skyn. Vi fick tuffast möjliga start mot favoriterna Hörby, som hade en riktigt bra start 4:a. Hörby ledde med 3-1 med 5 minuter kvar men vi behöll lugnet och kom ikapp till 3-3. Målskyttar i denna matchen var Erik Mace, Emil Adamsson och Conny Malmros. I match 2 var det dags att ta sig an Maglasäte som brukar vara väldigt svårspelade. Men med vårt äckligt disciplinerade spel vållade de oss inget större bekymmer och vi vann till sist med 5-1 efter 2 mål av både Hannes och Conny och ett av Dennis. I den tredje matchen började vi de första 3 minuterna riktigt dåligt och kom också i underläge med 0-1. Men vi kom igång med vårt trygga spel igen och det var inget snack om vart skåpet skulle stå. 6-2 skrevs segern till efter 3 mål av Conny, 2 av Erik och ett av Dennis. I den fjärde matchen stod S. Sandby för motståndet men liksom i de tidigare matcherna var disciplinen imponerande bland grabbarna och segersiffrorna denna gång blev 5-1 efter 3 mål av Dennis och 2 av Conny. Inför sista matchen mot Askeröd hade vi allt i egna händer. Oavgjort eller förlust så vann Hörby turneringen, seger så skulle bucklan hamna där den hör hemma, i Önneköps prisskåp. Om vi varit äckligt disciplinerade tidigare i turneringen så var vi fruktansvärt äckligt disciplinerade i denna match. Vi vann den med 2-0 efter mål av de förra Hörbyspelarna Emil och Dennis. Och därmed vann vi turneringen på målskillnad, efter 21-7 på 5 matcher medan Hörby hade 17-9. Vad var då anledningen till att vi vann? Jo vi spelade väldigt
bra och precis som vi kommit överens om. Försvarsspelet var
lysande. Boxen och Totti i målet litade fullt ut på varandra
och ett bra försvarsspel ger många enkla mål i form
av kontringar. Tungan på vågen var dock att våra spelare
inte bara är bra med fötterna utan också kan spela med
insidan av huvudet. Efter den inledande oavgjorda matchen mot Hörby
insåg vi att detta mycket väl kan bli en målskillnadsaffär,
vilket det också blev. Vi spelade också därefter och
var koncentrerade i 13 minuter per match. Det var skillnaden mellan
Hörby och Önneköp i guldstriden. Hörby ledde ofta
sina matcher med 2-3 mål efter halva matcherna för att sedan
släppa på koncentrationen. Laget som deltog var följande: Målvakt: Utespelare: Emil Adamsson. Spelade enkelt och växte turneringen igenom och gjorde dessutom 2 riktigt viktiga mål. Dennis ”Light” Svensson. Lysande både som forward och när han gick ner som back och avlöste Hannes och Emil. Enorm arbetskapacitet och dessutom 6 mål. Conny Malmros. Turneringens absolut bäste spelare 2008. Bra bakåt och i det närmsta ostoppbar framåt. Fruktansvärt bra skott vilket ledde till 8 gjorda mål. Erik Mace. 3 år yngre och huvudet kortare än de flesta men det märktes inte. Fick tillsammans med Jens inte lika mycket speltid som de ”gamle” men avlastade på ett perfekt vis. Gjorde dessutom 3 mål. Jens Strand. Även Jens var 3 år yngre än de flesta av sina motståndare och gjorde liksom Erik riktigt bra inhopp. Hämmades av skada men slet på ändå. Ledare:
|
||
(Daniel Nilsson, 29 dec 2008) | ||
|
||
___________________________________________ |
||
Om du kommit till denna sida via en sökmotor klicka här |
||